lördag 14 maj 2016

3 recipe mashups ending in a pizza – are you nuts? No, but there are nuts in the dish!

Ibland när man minst anar smyger sig en nyhet in som får hela ens världsbild att skakas om. Alla har väl hört om bacon på pizza (om du mot förmodan missat denna trend föreslår jag ”the hangover pizza”, vilken håller bakfyllan stången med flottigt bacon och rinnande äggulor), några fanatiker har väl hört om frukt på pizza mer specifikt banan. En våg av trendnissar har även börjat toppa sina pizzor med sauce béarnaise, vilket i min mening är en skymf och början till mänsklighetens förfall. Sen finns det en handfull personer som toppar sina pizzor med nötter, här kan jag förstå tanken med kontrast i tuggmotstånd men har själv inte hittat en lysande kombination hittills.

Men har du någonsin hört talas om det kulinariska missfostret som heter banan, jordnöts, curry och bacon pizza? Nu har du, denna häxbrygd av toppings skall appliceras ovan en helt vanlig pizzabotten med en helt vanlig marinara och sedan serveras tillsammans med sauce béarnaise.

Ska man göra någonting fel skall man i alla fall ge sig hän, sagt och gjort! Under gårdagen började jag sammanföra chef Johns ”no-knead pizza dough” vilken kräver 16 timmars vila. I slutändan fann jag degen högst medelmåttig och inget värt att repetera. Marianaran tillverkades efter min fars recept med den lilla korrigeringen att jag (styrkt av Alton Browns, Good Eats fakta om fördelarna med indirekt värme som tillredningsmedium) lät den reduceras i ugn istället för på spisen. Gjorde detta verkligen någon större skillnad? Jag är övertygad, ni får bestämma själva.

NO-KNEAD PIZZA DOUGH (http://foodwishes.blogspot.se/2010/09/no-knead-pizza-dough-remix.html) Chef Johns recept (Fantastiskta recept frånsett detta)
Ca. 8st ”normalstora pizzor”
Ingredienser
·         56g hel vetemjöl
·         454g vetemjöl (tipo-00 om du kan)
·         2 msk olivolja
·         1,25 tsk salt
·         ¼ tsk snabbjäst
·         ¼ tsk socker
·         3,55 dl ljummet vatten
Instruktioner
1.       Blanda ihop ingredienserna till en klibbig slät deg
2.       Täck och låt stå varmt i min. 16h
3.       Vänd ut på ett mjölat bord, dela i 4-8 delar och forma till önskad storlek
4.       Grädda på max tills pizzan är klar

Något som inte torde överraska någon gällande pizza är att man behöver ost. Min källa gällande denna häxbrygd till rätt sade att ”tex-mex-ost” lämpar sig väl till denna pizza. Om jag inte misstar mig är ”tex-mex-ost” en blandning av färdigriven fake cheddar (den orangea osten som används exempelvis till nachos) och färdigriven mozzarella (vilken har föga likheter med färsk mozzarella. Hur vet jag det? Jag har gjort min egen mozzarella – har du?). Även om ”tex-mex-ost” säkerligen går an hos de flesta står jag orubbligt fast vid mitt val av pizzarelaterade ostar. Min alltid ståndaktiga pizzaost trio består av mozzarella (buffalo mozzarella om man så behagar), provolone (eller helt vanlig gräddost om det kniper) och parmesan. Blir det inte lite väl mycket ost? Nej, man behöver inte täcka hela pizzan med ost. Viktigast är mozzarellan, gräddosten skall täcka igen luckorna och parmesanen skall skänka smak. Värt att notera är att mozzarellan kommer avge en del fukt om du inte låter den stå framme en stund i rumstemperatur ovan ett ark hushållspapper.

Med ost frågan ur världen gav jag mig an baconen. Eftersom jag har tillrett mången ”hangover pizza” vet jag att bacon ter sig bäst tillredd före den används som topping på pizza, detta gäller för er som föredrar er bacon krispig och inte sladdrig och slemmig (don’t get me wrong – när jag väl äter bacon kan jag äta bacon rå om jag måste, men får jag välja får den vara lätt krispig) om du föredrar den slemmiga versionen - go for it!

Eftersom jag anser att man inte kan köpa en sauce béarnaise på tub eller i pulverform var jag givetvis förpliktad att tillreda min egen. Ingen större sak i sig förutom att jag saknade schalottenlök hemma. Men som jag redan har påpekat föredrar jag silverlöken i min matlagning och den fanns givetvis hemma. Därför använde jag mig av ungefärligen motsvarande mängd silver lök som den angivna mängden schalottenlök, en hit? Slutresultatet saknar schalottenlökens komplexa smak men den slår tub och pulvervarianten alla dagar i veckan.

SAUCÉ BÉARNAISE (http://www.bbc.co.uk/food/recipes/barnaise_sauce_89217) torde vara Rick Steins recept (en annan av mina kulinariska idoler. Har bland annat otroliga curryrecept)
Ingredienser
·         300g osaltat smör
·         4 msk vitvinsvinäger
·         4 schalottenlökar (finhackade)
·         3 msk dragon (finhackad)
·         Salt och peppar
·         4 äggulor
·         1 tsk citronsaft
·         1 msk vatten
Instruktioner
1.       Värm smöret (på låg värme), separera sedan mjölkproteinet från fettet (den vita massan som samlas på botten), låt smöret stå kvar över låg värme
2.       I en annan kastrull värm vinägern, salt, peppar, schalottenlöken och dragonen tills vätskan reducerat med hälften. Sila och låt svalna
3.       Vispa äggen luftiga med en msk vatten i en metall skål
4.       Placera metall skålen över ett lätt uppvärmt vattenbad
5.       Tillsätt vinägern och citronsaften
6.       Vispa konstant tills äggulorna tjocknat så att de täcker baksidan av en sked
7.       Tillsätt smöret sakta under konstant vispning
8.       Smaka av med salt, peppar och citronsaft

Jordnötterna då? Här valde jag den enkla vägen, vanliga saltade jordnötter. Det enda jag valde att göra var att stöta till dem lätt i min mortel för att få ner storleken till ett mer applicerbar strössel. Curryn drar du på enligt eget tycke och smak, allt från ½ tsk/pissa till 2tsk/pizza. Själv körde jag på minimalistiskt med curry, eftersom den lätt tar över rätter i vilken den appliceras.

Utlåtandet; 6/10 – Jag vill först påpeka att även om jag gillar sauce béarnaise så gillar jag den inte som topping ovan pizza. Jag tycker heller inte att fläskfilé hör hemma på pizzan, pizza toppings för mig bygger på balans och balans uppnås genom små mängder toppings, ett tunt lager marinara och en tunn botten. En rejäl bit fläskfilé och sauce béarnaise ovan rubbar balansen och för tankarna mer mot en paj än en pizza. De resterande ingredienserna slår an en lätt indisk ton, hade jag bara använt en gnutta kryddor hade jag varit där. Nu hamnar man någonstans i det kulinariska gränslandet mellan bekanta smaker och nya upplevelser, en del av smakerna känns nya men samtidigt gnager känslan av att man smakat dem förut.
Ett mer detaljerat utlåtande av de tillredda delmomenten är; pizzadegen 5/10, pizzasåsen 9/10 (det finns ALLTID förbättringsmöjligheter) och sauce béarnaisen 8/10 (hade schalottenlöken hjälpt? Kanske, men mest av allt saknade jag en rejäl köttbit - betyget reflekterar mer applikationen än receptet). För den uppmärksamme syns inte såsen på bilden, det beror på att jag efter att ha applicerat den slukade pizzan före hjärnkontoret registrerat förändringen. Men bananen då? Bananen och jag har en kluven relation, även om jag lättvindigt bereder honom tillträde till pizzatoppingland kan jag även lika lättvindigt neka honom tillträde framöver, jag är klurig på det viset.


Snabb uppdatering! Om du mot förmodan prövar på receptet och i något skede av gräddningen känner att du applicerat för lite banan ovan din pizza. Det är för sent att applicera rå banan ovan den färdiga produkten, detta resulterar i en vidrig smak!