lördag 15 oktober 2016

The krämbulle - Leila upp till bevis!


Då var det så dags att för andra gången såhär långt pröva på att göra krämbullar. Min tidigare upplevelse var något undermålig. Om vi fokuserar oss på förväntningar av vad en krämbulle bör vara, en gyllene lätt bulle med en krämig fyllning i mitten. Krämen bör vara fast men samtidigt len och fin i munnen, som riktigt fin kräm/pudding. Nu tänker du dig den exakta motsatsen, en kompakt liten sak med en krater i mitten där krämen borde finnas. Det var dit mina uppoffringar ledde mig förra gången, ett platt fall. Åt dem som tvingades avsmaka dessa ber jag tusen och åter tusen gånger om ursäkt. Krämen i mitt förra recept (dryga 4 år sen så receptet finns inte till hands) var väldigt enkel, den innehöll mestadels socker, ägg och mjölk. Eftersom jag inte är en konditor och därför inte besitter all kunskap om vad som är och inte är rimligt att förvänta sig av en kräm i utsatta för de höga temperaturer som produceras i en konventionell ugn blev mitt fall platt där i köket för dryga 4 år sedan. Jag är fortfarande inte konditor, har fortfarande ingen större kunskap om äggens förmågor (bortsett från det lilla Alton Browns Good Eats lärde mig, vilket inte var lite men inte specifikt detta) men jag har utvecklat ett kritiskt tänkande jämte recepten jag använder mig av. Därför sökte jag efter ett recept med största möjliga mängd ägg i kombination med någon form av stärkelse för att ta mig an denna utmaning jag antagit och anslagit.

Resultatet av ca. 10 minuters aktivt arbete


Vems är receptets? Leila Lindholms. Varför? För att hon använde mest ägg, vilket jag genast förutsatte skulle ge den lenaste och finaste vaniljkrämen.

Leilas vaniljbullar (http://www.koket.se/leila-bakar/leila-lindholm/leilas-underbara-vaniljbullar/)
Ingredienser

  • 1 msk kardemumma (stött)
  • 3 dl mjölk (ljum)
  • 50 g jäst
  • 1,5 dl socker
  • ½ tsk salt
  • 150 g smör (osaltat, mjukt)
  • 1 ägg
  • 1,2 lit mjöl
Krämen
  • 5 dl mjölk
  • 1 vanilj böna
  • 1,5 dl socker
  • 7 äggulor
  • 1,5 dl maizena
  • 50 g smör (osaltat, mjukt)
Topping

  • 50 g smör (smält)
  • socker
Instruktioner

Bullarna
  1. Låt jästen blomma i mjölken
  2. Rör ihop smeten (börja med de våta ingredienserna och jobba gradvis in mjölet)
  3. Låt degen jäsa i 40 min (degen skall dubbla i storlek)
  4. På ett mjölats arbetsbord knåda ut degen och dela upp degen i 12-16 delar
  5. Forma runda och låt jäsa i ytterligare 40 min
  6. Förvärm ugnen till 200*C
  7. Gör en indentering i bullarna (för krämen)
  8. Fyll indenteringen med kräm och grädda i 6-10 min (till gyllenbruna)
  9. Låt svalna något, pensla med det smälta smöret och strö över lite socker
Krämen
  1. Dela vanilj bönan och skrapa ur innehållet
  2. Värm vanilj bönan och dess innehåll med mjölken tills den börjar sjuda
  3. Vispa maizena, äggulor och socker pösigt
  4. Tillsätt mjölken (lite i början, sedan gradvis mer)
  5. Häll tillbaka blandningen i en kastrull och värm tills den tjocknar
  6. Ta blandningen av värmen och tillsätt smöret
  7. Kyl blandningen snabbt i is bad
Utlåtande; 7/10 - Bullen var riktigt bra, smöret i degen hjälpte till att göra bullen len, fin, luftig och mjuk som bomull. Krämen, med reservation för att jag kan ha haft en dålig dag och gjort några tabbar, var mindre len. Personligen tycker jag att maizenan gav en lätt grynig karaktär. Gjorde jag några korrigeringar i receptet? Givetvis, min arrogans känner inga gränser. Istället för mjölk använde jag mig av grädde i krämen och när krämen fortfarande inte ville tjockna tillräckligt tillsatte jag ytterligare 2 äggulor. Slutresultatet? Mina krämbullar blöder kräm, krämen väller inte fram likt varm lava (som riktigt fin pudding ibland gör) utan sipprar snarare fram. Inget fel i det om jag hade velat ha blödande krämbullar, men jag ville ha krämbullar. Jag kommer givetvis göra ett nytt försök inom kort och göra en uppdatering, men såhär långt är bullen godkänd men krämen klarade sig inte över tröskeln. Kommer jag pröva Leilas kräm igen? Verkligen inte, jag kommer givetvis hoppa rakt fram till ett Franskt recept (min arrogans är orubblig).

Update 17.10.2016

Nytt försök med fransk vaniljkräm (Crème Pâtissière) enligt Weekend Bakery's recept (https://www.weekendbakery.com/posts/our-finest-creme-patissiere-vanilla-pastry-cream-recipe/) ett allt igenom fantastiskt recept med exakta måttangivelser i gram (även kvaniteten äggula). Fetthalten i detta utförande skiljer sig markant från den tidigare upplagan (som innehöll mina egna små korrigeringar med grädde och extra ägg). Jag lät även vaniljkrämen gå något längre på högre värme vilket resulterade i en väldigt kladdig kräm. Efter denna bravur tog jag mig an Leilas bullar en andra gång och resultatet blev minst lika bra som förra gången. Vid tillredningen av förra upplagan (med Leilas vaniljkräm) hade jag svårigheter att få all kräm att gå åt. Därför knådade jag ner ordentliga gropar i denna upplaga för att kunna få in extra mycket kräm. Hur tänkte jag där? Jag tänkte att eftersom denna kräm är fast och fin kommer det inte uppstå några problem vid förtärandet av dessa bakverk (kladdig vaniljkräm som rinner ner över hakan). Så blev icke fallet. Den höga värmen i ugnen fick de molekylära banden att lossa och krämen blev åter mer rinnande. Med en ungefärligen 8 kvadratcentimeters fördjupning i varje bulle och ett innehåll som mest kan liknas med magma blev detta en mindre angenäm upplevelse när jag satte tänderna i ett bakverk som anlänt direkt ur ugnen.

Utlåtande för Weekend Bakery's vaniljkräm; 8/10 - något för söt för min smak men med en härligt len konsistens. Jag vill dock påstå att den tar sig bäst som tårtfyllning eller i som fyllning i andra redan grädde bakverk.

Notera den större fördjupningen!



torsdag 6 oktober 2016

Rivstart i pizzabaket - hur du går tillväga när pizzasuget slår klorna i dig!



Sista timmen på jobbet tickar iväg, du är på väg hem en trist grå dag likt alla andra. Du låter tankarna förstrött vandra, vad kan jag fylla svalget med idag då? Biff Rydberg, meh. Sjömansbiff som är så gott! Men den tar ju så länge att få till den och potäterna är slut de med. Lite krämig polenta med extra mycket ost och en bit ugnsrostad kyckling, det blev kyckling 2 dagar på raken förra veckan. Då slår det dig! Det ligger en burk marinara i kylskåpet, den har väntat länge nog! Du kan nästan höra hur den skriker efter att få pryda en frasig hembakt pizza! Förbaskat! Börjar jag med degen idag är den klar imorron. Men håll i hatten, det ger mig en anledning att pröva ett nytt snabbpizza recept! Något jag prövat och misslyckats med mången gång.

Och så står jag där igen, vaskar hejvilt bland internet recept som vore jag en brådmogen slyngel i äldre tonåren som vaskar pappas surt förtjänade stålar av hjärtat lust. Då ser jag adressen på hemsidan cooking.nytimes.com/recipes/1017334-quick-pizza-dough New York Times igen, jag måste nog ge dem en chans att övertyga mig!

Quick Pizza Dough (Suzanne Lenzer)
Ingredienser
·         390g mjöl
·         2,5 tsk aktiv jäst
·         2 tsk salt (minst 2 tsk)
·         0,6 dl olivolja (relativt neutral)
·         2,4 dl vatten (varmt)
·         2-3 msk grovt majsmjöl (läs min notering)
Instruktioner (mina egna korrigerade version)
1.       Förvärm ugnen med bakstenar till 300°C
2.       Blanda jäst och vatten, låt blomma i 2-5 min
3.       Blanda mjöl och salt
4.       Rör ner jästmixen i mjölmixen, börja blanda
5.       Tillsätt oljan
6.       Knåda i 2-5 minuter (tills den blir len)
7.       Platta ut degen, tryck till med fingertopparna så att små gropar bildas i degen. Vik degen över sig själv (upprepa 2-5 gånger)
8.       Flytta till jäs korg/bunke och täck med färskfolie
9.       Låt vila i 20 minuter
10.   Dela i 3-4 delar (beroende på storleken på dig ugn och antalet gäster)
11.   På ett mjölat arbetsbord (alternativt i luften) arbeta ut pizzan till önskad form och tunnhet
12.   Tillsätt valfri sås och topping
13.   Överför till ugnen och bakstenen
14.   Tillsätt 0,1-0,2 dl vätska till bottnen av ugnen
15.   Grädda tills kanterna är välgräddade och osten börjat få färg

Utlåtande; 8/10 – Relativt lyckat, fina gyllene vårtor längs hela kanten (vilka kommer sig av indenteringarna och vikandet av degen, annars är detta mer vanligt förekommande i långsamt jästa degar ex. Chef John (fr. FoodWishes) no-knead chiabatta bread) och någorlunda krispig botten. Jag förivrade mig något med osten och fick därför inte den supertunna botten som jag själv alltid strävar till. Relativt? Min ugn var rejält varm, den sista pizzan var relativt tunn och jag höll tillbaka med osten men fortfarande fanns det små delar av pizzan som var lätt degiga och lite sega när man körde pizza hjulet över (nej, jag har slipat mitt så det biter riktigt bra). Men om pizza suget blir för stort och du inte kan vänta 2-24 timmar för att stilla denna hunger, då är detta ett av de bättre recepten jag prövat. För den stora mängden jäst till trots återfanns den smaken inte i slutprodukten.

Notera – Jag tänker inte påstå att det grova majsmjölet inte fungerar, men jag vill påstå att det inte smakar gott. Använda helt vanligt mjöl eller durum mjöl om du vill uppnå samma effekt men inte påverka smaken.

måndag 3 oktober 2016

A few sidesteps later - Parmesan Ice Cream


Jodå, jag har sett många konstiga glass- och sorbet recept. Har även hunnit pröva en del. Hade sett parmesanreceptet för några år sen, men inte tänkt mer på det. Prövat sorbet med smak av gurka, baconglass och rostad banan glass för att nämna några. Men nu dök parmesanglassen åter upp på radarn och när strosandes i butiken fick ögonen på en 40 månader lagrade parmesanost nöp jag chansen (det duger gott med 12 månader, jag var bara nyfiken).

Denna gång prövade jag 18th Century Cookings recept (https://www.youtube.com/watch?v=OpOmmSiUNyw). Varför precis detta recept? Ärligt talat för att det kom först, men även för att det skiljer sig radikalt från mina favoritrecept. Sockermängden och fetthalten är skyhög och ingen vettig person skulle vilja konsumera mer än 2dl under en sittning (om du dock väljer att gå mot strömmen så ”more power to you” men om kvällen sluta i kaskadspyor och bittra tårar säg inte att jag inte varnade dig). Skyhögt? Man brukar räkna med 5-7g fett/ägg sen har du nästan 5 dl grädde - låt oss säga att receptet inte precis står med i viktväktarnas receptböcker.

Nåväl, receptet;

PARMESAN ICE CREAM
Ingredienser
  • 6 ägg
  • 85g parmesan (riven)
  • 2,4 dl sockerlösning
  • 4,8 dl grädde
Instruktioner
  1. Börja med att tillreda din enkla sockerlösning (simple syrup), blanda ner 4,8dl socker och 2,4 dl vatten I en kastrull. Hetta upp tills sockret smält och vätskan blir klar
  2. Ta av sockerlösningen från värmekällan
  3. Blanda ihop alla ingredienser och hetta upp blandningen till 71°C i 10 min (eller tills blandningen täcker baksidan av en sked och håller formen när du drar fingret över skedens baksida)
  4. Ta av smeten från värmekällan och kyl den i vattenbad
  5. Sätt igång din glassmaskin och följ dennes instruktioner

Utlåtande; 8/10 – Varför? Glassen är sanslöst len, sensuellt krämig och har det lilla extra (kombinationen av sötma och sälta – precis som kontrasten mellan mörk choklad och salt fast ändå helt annorlunda). Men ost i glassen!? Jo, du kommer känna en svag ost ton i eftersmaken men kyla dämpar smaker så den är väldigt flyktig - flyktig men samtidigt spännande och svår att riktigt sätta fingret på. Lite som baconglassen, om inte prövat är det dags att ändra på den saken också. Varför inte 10 tänker du? Jo, sockermängden är problemet – slutresultatet blir för sött för min smak.

Hur skiljer sig detta recept från mitt go-to glass bas recept? Först äggen, här används hela ägg – mitt favoritrecept använder sig endast av gulan. Sockret, jag löser upp sockret direkt i mejeriprodukten under upphettandet av ägg lösningen. Slutligen mejeriprodukten, mitt favoritrecept använder sig av en 60/40 blandning av grädde och hel mjölk (du kan använda dig av fettfri mjölk men då kan du lika bra bre dig en smörgås istället). Hur skiljer sig slutresultaten åt? Mitt favoritrecept producerar en minst lika fet men inte alls lika söt slutprodukt (sockermängden är reducerad med 75%). Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, om du vill göra en fantastisk bärglass bör du enligt min uppfattning välja ett recept med en relativt låg sockermängd så att bärens egen sötma och smak hamnar i fokus – sockret agerar anti-freeze (inte riktigt men resultatet är att det påverkar bildandet av iskristaller, de blir mindre och därigenom får du en lenare slutprodukt).

Slutklämmen då, våga pröva nya recept (gäller såväl glass som annat). Faller det dig inte i smaken är du i alla fall en erfarenhet rikare och erfarenheter väger ganska lätt på axlarna.

Notera – Enligt min uppfattning tar sig hemmagjord glass bäst när den kommer direkt ur glassmaskinen. Efter en vistelse i frysen förlorar glassen en del av sin ursprungliga lenhet. Du bör även tänka på att låta glassen mjukna något före servering. Men eftersom hemmagjord glass inte innehåller stabiliseringsämnen och andra spännande tillsatser är tidsförloppet från hårt som sten till rinnande smet förhållandevis kort! Värt att notera!

 
Uppdatering 6.10.2016 - Ibland behöver man ta ett steg tillbaka, släppa allt för att i ett senare skede återvända och träffa rätt genast. Den perfekta jämförelsen för denna glass är nougat, balansen mellan sötma och sälta. Samma fenomen som i en kola i vilken man använt saltat smör (vilket jag personligen tycker lyfter den till högre höjder - inga konstigheter egentligen, salt som gör vad salt brukar göra). Men på en punkt står jag ståndaktigt fast, glassen är för söt för min smak. Efter ca. 1dl börjar det krypa i skinnet och jag känner mig som ett barn på julafton precis inför paketöppnandet.

söndag 2 oktober 2016

Sötma vs. sälta



Jag hade sett receptet i ett tidigare skede men igår fick jag en impuls och prövade! Receptet är varken svårt eller komplicerat.

Ingredienser

·         Ägg

·         Salt

·         Socker (finkorning)
Instruktioner
1.       Koka äggen i 5½ min (5½ minuter i redan kokande vatten)

2.       Kyl snabbt ner äggen

3.       Skala äggen

4.       Halvera äggen med tandtråd

5.       Salta äggen

6.       Strö över sockret

7.       Tänd din gasolbrännare och bränn av sockret

Utlåtande; 4/10 - Koktiden stämde inte med mina ägg. Kombinationen av sälta och sötma i sig kan vara angenäm men när man ytterligare introducerar krämigheten från äggen i denna kulinariska kalkyl hoppar jag av tåget. Med detta sagt behöver jag byta min gasolbrännar till en bättre (läs större) modell. Nu tänker du kanske, "hah" han har köpt en billig skitbrännare från någon köksshop, fel! Jag köpte min från en järnhandel. Jag får dock tillstå att jag blev något försiktig när jag läste om produkterna och de temperaturer de producerade, därför valde jag en mellanmodell - vilket givetvis var fel val. För att kunna karamellisera socker är jag tvungen att ha lågan väldigt tätt inpå produkten vilket kan leda till fula märken på porslin och bränt socker. Vad lär vi oss av detta, köp en större modell som producerar högre temperaturer så karamelliseras sockret snabbare och du blir heller inte tvungen att vifta med lågan så tätt inpå maten.
 
 

Trotsiga tortillas, exploderande chilifrukter och platta fall


Nej, de blir inga ursäkter – ibland tryter motivationen, då blir det inga rader.

Ibland får jag infall, en del lyckade andra mindre lyckade. Igår fick jag för mig att jag skulle försöka få till en bättre version av carnitas genom att vilt experimentera i köket. Idag när jag funderade kring serveringsförslag fick jag för mig att en röra med crème fraiche, ugnsrostad somborka (vit paprika) och chili skulle ge den perfekta kombinationen med hetta och svalka. Hemkörd tillhöftad pico de gallo och lite lika tillhöftad guacamole och avslutningsvis nygräddade masa harina tortillas skulle sen kröna min mästerliga skapelse.

Helt utan recept? Nej, jag ville pröva ett recept med ister för tortillan (jag har testat lite fram och tillbaka tidigare och ister i tortillan ger dem det där lilla extra). Men annars helt utan recept? Ja och där börjar mitt fall.

Vi börjar dag 1 med Carnitas. Som förord bör nämnas att jag ätit en variant av carnitas (som jag även tillagat själv) för några år sen och det blev den måttstock för hur jag vill att carnitas skall smaka. Receptet i sig har jag dock förlagt, men jag vet att receptet innehåller coca-cola och färskpressad apelsin. Fine tänker du, sök reda på ett recept och kör. Lättare sagt än gjort, jag har därefter prövat uppåt 6 olika carnitas recept och adaptioner av dessa men inget har ännu kommit i närheten. Du tänker skippa colan och kör med Crambys recept. Fel smakprofil, förstå mig inte fel Crambys beef chili är en sensation men dennes carnitas är inte carnitan för mig. Du tänker ”go authentic” kör utan colan och fiska fram ett mexikanskt recept. Du sitter  säkert redan och sidosurfar och har hittat ett med apelsinskal som kokas i ister som ser förbaskat smaskigt ut. Fel, jag har redan prövat detta (endast 2 varianter) men fortfarande fel smakprofil. Så vad var min utgångspunkt? Cramby! ”Men du skrev just” tänker du, alla har vi svagheter – min var denna gång att jag trodde jag kunde förbättra Crambys recept utan att ens titta på original receptet.

Det här blev resultatet;

CARNITAS ALÁ DBH

Ingredienser

·         500g karré (en med mycket insprängt fett och övervägande delar av muskelfibrerna i samma riktning)

·         1 Apelsin

·         1 lime

·         3 msk salt

·         1 habanero (skivad)

·         2 vitlöksklyftor (skivad)

·         2 msk mexikansk oregano (3 msk vanlig)

·         1 msk söt rökt paprikapulver

·         1 msk het rökt paprikapulver

·         75g ister

Instruktioner

1.       Pressa ur all saft ur limen och apelsinen.

2.       Blanda ihop alla ingredienser förutom istren

3.       Låt marinera i 2-4 timmar

4.       Ta upp köttet ur marinaden och ställ marinaden åt sidan

5.       Strimla köttet i 1x1 cm strimlor längs muskelriktningen

6.       I en gjutjärnskastrull, hetta upp istren och fräs av köttet

7.       När köttet är någorlunda brynt, sänk värmen och tillsätt marinaden

8.       Låt småputtra i 3-4 timmar (eller tills köttet faller sönder i trådliknande segment)

9.       Ta av värmen och förvara till användningen (tänker du äta inom kort kan det stå framme annars ställ det i kylen)

10.   Förvärm ugnen till 200-300°C (du känner din ugn bäst)

11.   Strö ut köttet över en ugnsform och bränn av det i ugnen tills topparna blir gyllenbruna och knapriga (genom detta vill du uppnå krispig kontrast mellan det annars möra och saftiga köttet)


Exploderande chili tänker du nu? Jo det hände nämligen mig idag. När du vill ugnsrosta paprika och chili sägs det att man bör punktera paprikans/chilins skinn för att möjliggöra ånga som bildas i fruktkroppen att på ett säkert sätt smita ut. Jag glömde att göra detta med chilin och 7 minuter in i rostningsprocessen hör jag en låg smäll ur ugnen. Plötsligt hade chilin ömsat skin helt av egen vilja. Det sparade mig mödan att behöva dra av skinnet men gav mig dock en orsak att putsa ugnen.

Bör du pröva att göra en egen crème fraiche med rostad samborka och chili. Den kan väl fungera till fisk eller liknande men i tortilla kretsar bidrar den med föga.

Pico de gallon och guacamolen är Crambys men jag bemödade mig inte att kolla receptet. Om du har prövat att göra din egen pico de gallo och tycker att den blir för våt kan jag dock rekommendera att du efter att du halverat dina tomater och avlägsnat kärnorna från fruktkroppen saltar riktigt och låter sältan driva ut vätskan i 5-10 minuter. Detta kommer ge tomaterna en något intensivare smak och samtidigt göra din pico de gallo något mindre fuktig. Overkill? Självfallet men ibland måste man få va en liten hipster i köket.

Slutligen tortillan. Jag nöp receptet från Ney York times receptspalt. Vilket visade sig vara en miss. Hurså tänker du? Jo, receptet använder sig av ister men säger även att gräddningen skall vara möjlig i en het gjutjärnspanna UTAN fett. Här kollapsade teorin, kan jag ha gjort något fel? Knappast! Receptet är väldigt enkelt och väldigt kort.


Ingredients

·         1.5 cups Masa Harina

·         ¼ tsp salt

·         2 tbsp oil/lard/butter

·         1 cup water (warm)

·         Flour for kneading

Instruktionerna

1.       Rör samman ingredienserna

2.       Knåda i 1-2 min (tills degen blir len och elastisk)

3.       Täck med färskfolie och låt vila i 30 min

4.       Nyp av golfbollsstora bollar av degen rulla jämna och pressa ut med en tortillapress

5.       Grädda i en het gjutjärnspanna

 

Så! Dags för lite utlåtanden! Mitt eget lilla hopkok Carnitas alá DBH 7/10 – Det är absolut inget fel på smaken, jag vill rent av påstå att den är relativt bra balanserad och även här bidrar istret med något extra. Men ”rätt” smakprofil är det fortfarande inte. Garanterat mer hälsosamt än varianterna med cola men vem bryr sig i den bagatellen! Jakten fortsätter!

Tortilla receptet. 5/10 – Hälften av mina tortillas höll ihop och i de övriga var smaken något odefinierbar. Varför använda majsmjöl om smaken inte bidrar med något? Notera! Jag använda inte ¼ tsk salt, jag använda 1 tsk. Tänker du påstå att detta saboterade degens struktur? Bah!

måndag 6 juni 2016

Brainfreeze II – the return of the frozen yogurt! När trängtan efter frusna delikatesser är stor men tålamodet litet!


Åter är sommaren här, det är varmt ute och glassuget stiger i takt med temperaturen. Du ser snorungar på stan, de lockar dig med sina frusna delikatesser. Du slänger längtansfulla blickar över glassfrysen på den lokala macken, du trånar efter de lockande förpackningarna. Slutligen en dag när solen obönhörligt bränner din nacke, svetten smeker din rygg och frysdisken tycks ropa ditt namn – då faller du, du faller för trycket. Du köper den färggladaste bland strutar, du öppnar den lika förväntansfullt som ett barn öppnar sina paket. Du intalar dig själv att du ska äta den under andakt, men du kan inte ens lura dig själv. Du slukar struten som vore du en anakonda och den en stackars liten kanin. Men ingen kanin har någonsin smakat såhär sött? Är hela struten gjord av spunnet socker!
Ibland blir jag så himla trött på glass som smakar mer av socker än av grädde - hur kan det då kallas gräddglass? Som en motbalans hittade jag därför det kanske enklaste och snabbaste receptet på frozen yogurt du kan tänkas hitta (snabbt för att omgående råda bot på glassuget). För att lyckas med detta kulinariska mästerverk behöver du 3 saker (4 om du vill ta ut svängarna lite).

Dagens recept kommer från Max Falkowitz på Seriouseats.com (http://www.seriouseats.com/recipes/2014/06/best-easiest-frozen-yogurt-recipe.html)

Ingredienser
  • 10 delar yoghurt (grekisk yoghurt fungerar bäst – syrligare är bättre)
  • 1 del socker
  • 1 glassmaskin (du kan göra glassen utan maskin men konsistensen kommer aldrig bli den samma)
  • (1 msk mjölk)
  • (1tsk citrussaft/vanilj/några färska bär/lite riven mörk choklad – mer om det senare)

Instruktioner
  1. Blanda samman yoghurten och sockret, låt blandningen stå 5 minuter
  2. Om blandningen är för tjock för att hälla ner i glassmaskinen kan du spä ut med mjölken
  3. Vill du smaksätta glassen med en flytande smaksättare ex. citrussaft, vanilj eller valfri essens gör du bäst i att tillsätta den nu
  4. Starta glassmaskinen
  5. Om du vill tillsätta färska bär eller riven choklad gör det när glassen börjar tjockna
  6. Kör glassen tills den börjar fastna i glassmaskinens omrörare (ca. 20-30 min)



Utlåtande; 8/10 – En given succé! Kan du förbättra den? Givetvis, men fördelen ligger i hur snabb och enkel den är att tillreda. Kan du ersätta sockret? Möjligen med starksprit, men du behöver något som motverkar bildandet av för stora iskristaller och socker gör ett väldigt bra jobb. Har du lyckats hitta en riktigt maffig, syrlig och fet grekisk yoghurt som mer liknar crème fraîche till konsistensen tar kommer dessutom sockret i kombination med yoghurten bjuda på fruktiga toner i slutprodukten (därför är det väl värt att göra en osmaksatt version också). Dels för att jag hade tråkigt och dels för att jag ville pröva mina matlagningsfärger tillsatte jag lite blått i min sista omgång för dagen. Min sista omgång? Under de senaste 2 dygnen har jag gjort 6 omgångar yoghurt glass – först med olika proportioner socker sedan med olika sorters yoghurt. Före du börjar fundera, turkisk yoghurt går även den, men jag föredrar den grekiska den är krämigare och ger en bättre konsistens. 

Den observanta kan se att jag tillsatte för lite färg för att göra glassen mer än turkos! Men god var den!
Uppdatering 6.7.2016

Bytte ut sockret mot honung. Ungefär 1 msk honung på ca. 2,4 dl yoghurt fungerar fint. Observera! Om du fryser glassen kommer den bli stenhård och absolut inte delikat. Bäst när den knappt håller ihop.

söndag 5 juni 2016

Southern Biscuits – Amerikanska söderns scones, fast helt annorlunda.


För dig som har fascineras av matlagningen i den Amerikanska södern torde fenomenet inte vara något nytt. För dig som tycker att Amerikansk matlagning är ungefärligen lika välsmakande som en bit surströmming har jag bara ett ord att säga – hemlagat! Problemet med största flertalet av de Amerikanska influenserna är att de nått oss genom massproduktion med varierande resultat. För mig är exempelvis Amerikansk glass och andra sötsaker kort sagt för söta, ingredienslistan (även om jag vanligen inte sätter större vikt vid denna) oroväckande lång och smakerna konstgjorda. Betyder det att originalet är dåligt? Nej, men att hitta dessa original kan ge en huvudbry och magsmärtor. Enbart mängden av sökresultat från google för att inte nämna den astronomiska mängden kokbäcker är avskräckande. Därför kan det vara tacksamt om man hittar en källa med vettiga recept, min erfarenhet är dock att ingen levererar på alla plan.
Så till dagens måhända enkla men delikata recept. Southern Biscuits, vad är då Amerikanska scones? Personligen anser jag att Amerikanska scones har mer gemensamt med smördeg än Engelska scones. Alla fall jämfört med mitt favoritrecept på scones. Degen är även något mer lätthanterlig, gräddningstiden väldigt kort och slutresultatet ett luftigt mästerverk.
Eftersom min fascination med Alton Brown och hans mästerverk Good Eats fortfarande upptar en väsentlig del av min vardag var jag tvungen att pröva hans recept. Besvikelsen var enorm, än en gång fick jag bita i det sura äpplet. Nåväl, eftersom jag börjat ta mina första små steg mot att kunna analysera styrkor och svagheter i ett recept läste jag igenom receptet ännu en gång. Visserligen har jag överseende med varför Altons recept innehåller 4 tsk bakpulver, han ville få ett fluffigt och lätt slutresultat, men den mängden bakpulver ger en kraftig bismak. Du gör givetvis bäst i att testa själv, men för min palett är inte detta sconesen för mig.


Även om Altons recept föll platt köper jag hans argument för användningen av en blandning av smör och fett (vegetabiliskt eller animaliskt). Jag fann snart ett recept vilket innehöll ofantligt många delmoment och ingredienser vilka jag med grym arrogans sker om till min egen fördel.

Orginalreceptet;
Ingredienser
·         ½ tsk fett (animaliskt)
·         4,8 dl vetemjöl special
·         ¾ tsk salt
·         ¼ tsk bak soda
·         2 tsk bakpulver
·         2 msk smör (fruset)
·         2 msk fett (animaliskt, fruset)
·         1 tsk bacon flott
·         2,4 dl surmjölk/filmjölk/piimä (det spelar ingen större roll vilken kultur du använder)
Instuktioner
1.       Förvärm ugnen till 230°
2.       Blanda samman de torra ingredienserna
3.       Riv ner smöret och fettet med ett rivjärn och rör om 1-2 gånger (överarbeta inte degen)
4.       Tillsätt surmjölken och baconflottet, rör ihop till en solid massa
5.       Vänd ut över ett mjölat arbetsbord
6.       Arbeta ut degen och vik den 4-5 gånger (detta skapar en smördegseffekt)
7.       Arbeta ut degen till ca. 2cm tjocklek och tryck ut cirklar med valfritt verktyg som har en diameter på 6-7cm (enligt utsago bör man trycka rakt ner och sedan vrida verktyget ett kvarts varv åt valfritt håll)
8.       Flytta till en bakplåtspappersförsedd plåt och grädda i 15-20 minuter
9.       Låt svalna i 5 minuter
 
Vad är då problemet med detta recept? I början av receptet omnämns en ½ tsk fett vilket senare inte omnämns i receptet. Användningen av baconflott, vem samlar på sig det hemma? Sist men inte minst vem vill smutsar ner ett rivjärn?

Därför förespråkar jag detta upplägg

Greg’s förenklade sydliga scones
Ingredienser
·         2,5 msk fett (animaliskt/vegetabiliskt – kallt & finfördelat)
·         2 msk smör (kallt & finfördelat)
·         4,8 dl vetemjöl special (innehåller bakpulver därför är det viktigt)
·         1 tsk salt
·         ¼ tsk bak soda
·         2 tsk bakpulver
·         2,4 dl surmjölk
Instruktioner
1.       Förvärm ugnen till 225°C
2.       Blanda samman de torra ingredienserna
3.       Blanda ner smöret i de torra ingredienserna (använder matberedare/arbeta ihop för hand)
4.       Ställ blandningen i frysen i ca. 5 minuter (gör detta för att smöret inte skall smälta)
5.       Häll ner surmjölken i blandningen
6.       Rör om ca. 10 gånger (blandningen behöver inte bli slät, den behöver bara hålla ihop)
7.       Vänd ut över ett mjölat arbetsbord
8.       Arbeta ut degen och vik den 5 gånger
9.       Arbeta ut degen till ca. 2cm tjocklek och tryck ut cirklar (av valfri storlek)
10.   Förflytta till en bakplåtspappersförsedd plåt och grädda tills de fått en gyllene färg ovan (ca. 5-15 minuter)
11.   Låt svalna i 5 minuter

Utlåtande 8/10, givetvis finns det förbättringsmöjligheter men de klår Altons recept alla dagar i veckan. Kombinationen av sprött yttre och ett inre mjukt som bomull. Givetvis borde jag ha prövat den mest sydamerikanska av kombinationer – Biscuits and Gravy, men efter att ha prövat denna rätt på en best western frukostservering i Texas ställer jag mig fortfarande fundersam. Jag är givetvis medveten om att den ”gravyn” som serverades där var av medelmåttig till undermålig kvalitet, men jag motsätter mig själva konceptet av gräddig sås och spröda bakverk som frukost.   
För den observante ser man tydligt att jag använt ett grövre mjöl men lugn, jag gjorde 3 olika satser men fotade bara en sats